Vår Historia

Aktiebolaget Elektriska Motorcentralen, eller Elmotorcentralen som det kallats i folkmun genom åren, grundades redan i slutet av 40-talet. Grundare var bröderna Ture och Henry Lundström samt Elis Gustav Mörtsell.

Elis Gustav Mörtsell föddes i Joranträsk i Stensele socken. Han fick gå livets hårda skola och började att arbeta som ”getare” (vallgosse) när han var sex (6) år i Joranträsk och var det varje sommar tills han blev 13 år. Skolan var en flyttande skola och man gick sex terminer om sammanlagt tre skolår. Vid 11 års ålder efter skolterminens slut var det timmerhuggning med yxa och svans som gällde. Intresset för elteknik fick han vid sju-åtta års ålder och som nioåring tillverkade han den första elmotorn av mammas ugnsplåt, vilket var den enda plåt som fanns i huset. År 1937 så insåg han att han måste utbilda sig mera och läste då ett flertal kurser på Hermods. Senare gick han också Elteknisk skola i Härnösand. Till Skellefteå kom han 1948 och arbetade här en tid på en elektromekanisk verkstad. Men lusten att driva eget företag var stor.

Så hösten 1948 startade Elmotorcentralen. Från början huserade man i en källarlokal innan man flyttade till i Skellefteå kända Hantverkshuset. Där hade man verksamheten uppe på tredje våningen i byggnaden, något som torde varit rätt besvärligt många gånger. På ena gaveln av huset stack det ut en stålbalk och sen använde man en telfer för att hissa upp tyngre gods. Det kom ibland upp starka män som burit sin skadade elmotor tre trappor upp i famnen och efter att ha pustat ut sa: - Det var en tung rackare det här! Förståeligt efter tre trappor.

En stor händelse för företaget var när det lokala kraftbolaget spänningsändrade från 110 till 220 volt. Då skulle alla maskiner i hemmen lindas om för att passa den nya spänningen. Detta var ett digert arbete som sysselsatte många personer under en tid. Det kunder vara dammsugare, hårtorkar, köksfläktar, hushållsassistenter mm.

Arbetet skedde på ackord och för att linda om en dammsugare hade man fyra timmar på sig. På den tiden skulle man hinna demontera dammsugaren, linda om motorn, svarva kollektorn och sen montera ihop och provköra. Ackorden gick enligt uppgift ihop, så man måste varit väldigt snabba. För att klara ackorden arbetade man med serier om 5 maskiner i taget.

Lönen 1954 var 1 krona per arbetad timme, en liten fingervisning om hur penningvärdet förändrats över åren. Till en början arbetade man även på lördagar, men EMC var ett av de företag i Skellefteå som var tidiga med att införa arbetsfria lördagar. För att kompensera detta så arbetade man i stället 8,5 timmar per dag.

År 1975 var det dags för en större förändring. Bröderna Henry och Ture sålde sin del av förtaget till Sven-Olov Furberg och Alf Hedlund. E G Mörtsell kvarstod som delägare i bolaget. Affären gjordes den 30 november 1975.

En händelse som man idag kan le lite åt men som just då var lite jobbig var 1976 när man fick service på Flygt pumpar. Verkstaden hade varit stängd 14 dagar för semester och när man kom tillbaka stod det pumpar som väntade på service precis överallt! Många dåligt märkta och därmed svåra att identifiera vad gällde modell. Nu startade ett detektivarbete med att försöka reda ut vilka delar man skulle beställa.

Men som tur var fanns det en ingenjör i Sundsvall som jobbade åt Flygt och som var som ett levande uppslagsverk. Han kunde alla detaljer på pumparna utan och innan och han var till stor hjälp med att reda ut kaoset på verkstaden.

Den 24 september 1993 köpte Sven-Olov Furberg hela firman själv. Året efter flyttade man verksamheten till Högströmsgatan, i en lokal som var i markplan. Äntligen slapp man allt bärande i trappor vilket måste varit väldigt skönt.

Den 26 oktober år 2000 var det dags för Sven-Olov att inträda pensionsåldern och firman såldes till Maritha Granlund, som drivit den fram tills nu. År 2004 flyttade Maritha verksamheten från Högströmsgatan till den nuvarande adressen Filtergränd 3 på söder i Skellefteå.

Vid pennan

Christer Gyllengahm